IknowIknowIknow

Jag har svårt att bli vän med mitt förflutna. Det är väl rätt uppenbart visserligen men det stör mig, gnager och jag vill ha ro, vill ha ett avslut. Jag är trött på att rekonstruera min identitet om och om igen och jag är trött på att hitta på lögner för de där åren i mitt liv då jag inte deltog. Kronologin är viktig, kanske mest för mig själv.
Jag pendlar mellan att känna mig underlägsen och totally fucking superior.
vet att det inte är ovanligt, förstår hur pusselbitarna hänger samman men ibland ekar ktb-begreppen alldeles för tomma, livet är inte stort pussel, inte en enhetlig söt bild som bara behöver rättas till lite gran. det finns orättvisor, och alla klara inte av att lägga den sista biten, kanske skiter att försöka överhuvudtaget.
Ibland tänker jag på hur mycket lättare det skulle vara.