IknowIknowIknow

oh my, idag har jag varit det slöaste som vandrat runt i ett par tights. eller nåt. gjorde iaf en asgod smoothie förut, läs och lär kära vänner:
ca 150 g fryst frukt, gärna mango, papaya,ananas el. liknande
turkisk yoghurt efter behag
mjölk
vaniljsocker
kanel
lite råsocker

mixa allt, häll upp i ett fint glas och drick med sugrör och njut!

ja säger då det, det blev så gott att jag typ älskade mig själv lite mer än vanligt i de ca 5 minuter som det tog att dricka upp härligheten.

var hos terran idag också, han målade lite i sitt block och sa att det såg bra ut. inte målningen alltså utan det jag sa. eh.
nu ikväll är jag sådär varm-i-hjärtat över allt som jag blir lite då och då. det är fint. mina vänner är fina. min familj är fin. jag är fin. allt är jävligt fint helt enkelt. och imorgon är det nyårsafton och vi är fyra snögga brudar som ska fira in 2009 tillsammans. eller förhoppningsvis fem. försöker pitcha kvällen för Åsa genom att locka med att angela ska ta med en bild på sin kanin som hon hade när hon var yngre. hoppas att det går vägen.

pussen då alla fina!

ah, gotta love min bok i ekonomisk historia. den är lila och så är det en traktor på framsidan samt en massa tidiga 90-tals datorer. om det är något som författaren finner extra intressant, säg Nokia eller Dnieprostol (en skitstor el-anläggning som Stalin byggde för att han var besatt av elekticitet tydligen). det fanns också en faktaruta om William Beveridge, välfärdsstatens fader. om honom står att läsa " Beveridge had barely any private life. Surrounded by close friends, and proabably a closet homosexual, he did not marry until the age of sixtythree" . ja bah öh hahaha typ inatt runt 1.30. ¨
'har också lärt mig om den tekniska revolutionen och om att det är skillnad mellan the web och WWW. bra där.

att bli varm i magen av kärlek när jag tänker på mitt liv och de människor som finns i det.

just det: kom på hur mycket jag gillar när språvagnsföraren fattar vad SNABBspåret ska användas till och gasar på som fan. när min pappa körde míg och min syster till dagis när vi var små så brukade vi skrika "gasa pappa!" när vi kom till ett ställe med fartgupp och vi tyckte typ att det var som liseberg.

dagbok 2005-12-24

älskade lillasyster: "dina pupiller är jättestora, du ser helt drogad ut"
jag blir så ledsen, jag vill gråta men det är jul och allt ska vara bra.
snälla, hjälp mig.
och pappa bara tittar med oroliga blickar och säger att jag ser så trött&sliten ut.

dagen därefter tillbringade jag på MAVA med ventrikalsköljning. det här ska inte vara en ältande tyck-synd-om-mig-blogg, det har jag haft tillräckligt många men jag behöver reda ut saker och ting, förstå och gå vidare.

i fredags tog jag tåget tillbaka till något som jag inte längre förstår kunde ha varit jag. när jag åkte tillbaka till göteborg så grät jag över att det har varit så hemskt och så grät jag för att jag har det så fint, att jag kunde lämna det gula huset i skogen bakom mig, hej då kanske kommer och hälsar på igen men jag bor inte här längre. på kvällen på lördagen var det julfirande med läppglansgänget och när Ana sa; nu känner jag igen dig igen Maria så fick jag tårar i ögonen igen.

är så jävla trött idag, mår illa och känns som om jag ska få migrän. najs. kunde inte somna igår och låg och tänkte och tänkte. väldigt konstruktivt. men idag är det lugnt. har varit hos terran och pratat om min emotionella instabilitet och självbild. allt fasas ut. lämnar mycket saker bakom mig nu känns det som, behovet för vissa saker försvinner utan tvång. det är skönt. mognad. kanske håller jag på att bli vuxen?

idag har jag gått igenom de flesta sinnestämningar. krånglet med dessa myndigheter verkar inte inte ta slut och idag var jag så trött på det att jag tänkte att jag skiter i det. orkar inte bli tillintetgjord en gång till av olika tjänstemän som inte lyssnar på vad jag säger. men sen på eftermiddagen träffade jag min gamla terapeut från behandlingshemmet, hon var i stan och vi var och fikade. det var så fint och nu har jag typ ont i hjärtat nu för att hon är så fin. och det kändes bra att ses nu när jag mår bra. ska försöka skriva klart min fördjupningsuppgift nu. blev så trött av att argumentera med socialtjänsten idag att jag inte skrivit så mycket. ironiskt nog har det jobbigaste den här hösten varit allt skit med diverse myndigheter som inte kan behandla sin klienter som individer, tack för den rehabiliteringen liksom.

googlar socialtjänstlagen och alltså på riktigt, ska man behöva göra ALLT själv? läste det jävla beslutsunderlaget för min ev. framtida terapi och det är inte direkt välskrivet och fullt av sakfel. well, whatever. igår var jag på luciamys hos lisa, det var fint, fick massa godis och bullar och drack jättestark glögg. sen skulle jag åka hem men träffade maja och några av hennes kompisar på vagnen och hamnade på svartklubb och det var trevligt. idag har jag lite ågren över jag svirat hela helgen och inte pluggat något. men jag ska iaf tvätta idag, alltid något. ikväll är det julpyssel hos karin, ah detta fina liv :)

det var najs igår. träffade massa trevliga människor och drack öl. it was all good man. men jag är rätt trött idag. ska dela ut enkäten från genusgruppen i skolan idag och måste se respektabel ut hehe. min korta svacka tidigare i veckan där jag tänkte att jag nog skulle ha satsat på förtidspension iaf gick över efter att jag var hoss terran som skrattade rått och undrade om jag hade tänkt mig en karriär i RSMH då. och att jag vilade en dag räckte för att jag skulle återhämta mig. terran påpekade att jag inte har något 'normalt' liv att jämföra med, att det är normalt att vara trött i slutet av terminen, att typ alla är det och längtar efter jullov men att jag kopplar det till att jag håller bli sjuk igen. drama queen liksom. ah, allt känns så bra idag, det gör mig glader :)

efter att ha varit jäkligt trött ett tag så stannade jag hemma och slackade igår. gjorde typ ingenting. skibra för idag känner jag mig pigg och glad :) ska nog gå ut ikväll, var ett tag sen jag var på en klubb i göteborg.

åkte till stockholm men det var som att resa tillbaka i tiden, med fördelar och nackdelar. fick träffa älskade Ina som jag inte sett på 3 år och vi har båda förändrats mycket men samtidigt är det mycket som är sig likt. Eftersom vi inte setts på så länge och jag var så pass sjuk sist så var jag på något sätt tvungen att konfronteras med det. det är jag iofs hela tiden; oj där åkte en ambulans och jag kan inte förklara för människor jag nyligen lärt känna varför det ger mig ångest, oj måste komma ihåg att ta på mig koftan innan jag tar av mig jackan så att ingen ser mina ärr, oj kan äta lunch ute utan att räkna kalorier, kan inte förklara för vem som helst att det gör mig tårögd. kastas hela tiden mellan olika världar och jag vet ju att jag är här och nu, att jag är symtomfri men ändå känslig och var gränsen för sjukdom? är jag ledsen som alla är ibland eller håller jag på att bli deprimerad. alltid detta resonerande, måste hela tiden tänka efter och värna om mig själv, det onda är så nära och samtidigt så väldigt långt bort. saker och ting som människor sa till mig för många år sen faller på plats nu, jag förstår vad de menade nu, då kunde jag inte ta in det. och historien upprepar ju sig hela tiden och kanske är det det som gör att jag vill ta mina saker och resa härifrån, börja om på nytt? det kan man ju aldrig riktigt göra och det är ingen brådska. jag har min handlingsplan, jag vet vad jag ska göra. det har jag ju alltid vetat iofs, men jag orkade inte göra det innan. när jag gick gick på AB-mottagningen så sa jag "jag gör vad som helst, bara jag blir frisk från bulimin", sluta spy sa de då, det kan jag inte sa jag. på öppenvården sa de samma sak men de la till avgiftning, det går inte sa jag, jag klarar det inte. när jag var på behandlingshemmet och kvinnan jag bodde med inte vågade gå och lägga sig för att jag bara ville skada mig, blev förbannad och sa: - vill du leva i den här sjuka världen? blev jag ledsen och kände mig så missförstådd. alltid offer, inget eget ansvar. och visst jag mådde skit men jag ville leva i den sjuka världen, tryggt och helvetiskt i min egen skapade misär. och det gör så ont att jag levde så så länge, ända fram tills jag fyllde 26. men aldrig mer.

nu är jag i sthlm hos Ina på semester, hon lagar massa god mat till mig och är en gullebulle :) igår låg vi hemma och nördade oss med buffy och åt läskigt realistiska veg.kycklingklubbor. idag har jag släpat runt Ina på stan, stackarn, hittade varken mössa eller kofta men ett par rejäla skor så att jag inte behöver gå runt med blöta fötter hela tiden. nu har jag fått strikta order om att slappa och sitter i en sjukt skön fåtölj och surfar. sen ska vi gå ut, oohh storstaden liksom! känns tråkigt att behöva åka hem imorn till plugg och regn. men men, ska väl göra lite roligt också :) puss då!

idag när jag tittade åt vänster på spinningen så såg jag att tjejen brevid mig också hade blekta ärr längs höger underarm. det gjorde mig lite lugn inombords. inte för att hon också hade haft ett självskadebeteende men för att det syntes att de var gamla ärr och för att hon såg så söt och vanlig ut och inte verkade skämmas. inte så att jag behöver omge mig med människor med blekta ärr på armarna men ibland är det skönt att se att man inte är ensam, att andra tjejer som verkar helt vanliga också har haft det jobbigt. att det inte behöver innebära ett liv på institution, att man kan gå vidare men att det lämnar några blekta märken av en svår tid.

sitter i lässalen och pluggar men har gett upp, hence blogginlägg liksom. iaf så sitter det en brud brevid mig som antagligen har stora problem med missbruk av nässpray och nu har gått cold turkey och inte fattar att man kan andas med munnen utan andas så jävla högt att det typ är vinddrag här. well. nu ska jag gå och träna nazispinning, smög in på fläskis&svettis innan skolan och låste in min grejer så att jag inte behövde släpa runt på allt, mycket skönt. hade en himla fin första advent igår, åt mer choklad än jag gjort på typ ett år. näe, nu orkar jag inte lyssna på flåsandet här mer, puss!