IknowIknowIknow

vacknar tidigt av att det är ljust ute varje dag nuförtiden, cést trés amusant.
idag har det varit vår ute och jag har städat och gjort pesto och tapenad och groddat mungbönor. det här hippiebeteendet börjar bli oroväckande.
har en ständig lätt stress i bröstkorgen och jag försöker komma på vad det är jag oroar mig för men kan inte komma på vad, det är antagligen därför jag inte lämnar tillbaka mina låneböcker i tid; för att ha något konkret att oroa mig för (fint att jag knäckte den sista nöten i livspusslet där). 
på onsdag har jag mitt sista terapisamtal. frisk. nu. ?.
dumt att säga att man är frisk nu för då man ju varit sjuk tidigare då ordet sjuk är så passifiserande; drar bilden till någon som ligger stilla i en säng, svag och trött. 
därmed inte sagt att jag varit svag och trött men det var också lätt att säga; jag är sjuk; jag kan inte. 
så här i backspegeln ser jag den här tiden av helvetisk ångest och misär som en personlighetsutveckling som gick snett, jag hanterade att jag inte orkade hantera en massa saker genom att ta till ett beteende som gjorde att omgivningen behandlade mig som ett barn.
när jag var och handlade mat igår skulle jag ta ner en burk från en hylla som var rätt högt upp och råkade dra handleden mot hyllkanten. på en nanosekund var jag tillbaka till känslan av självskadebeteende, av rakblad mot huden och det gav mig en sån fruktansvärd ångest. förstår inte att jag har gjort så mot mig själv. kan inte förstå och vill inte förstå.
det skrämmer mig fortfarande att vara vuxen ibland, jag har svårt att se var jag passar in riktigt men å andra sidan behöver jag inte passa in just här och nu.