tell my body why
ibland slår det mig hur radikalt livet har vänt, återvänt. som idag när jag gick hem från skolan malde en ångest i bröstet och jag ägnade spårvagnsresan åt att få ner andningen i magen igen. ångesten kommer och går lite då och då men jag klarar av det så jäkla bra, bryr mig knappt, liksom det går ju över, orkar inte älta den, det har jag gjort så länge.
människor som inte har känt mig tidigare kan nog inte riktigt förstå vad jag menar när jag försöker förklara skillnaden, ibland överväldigar det mig själv.
snart har jag varit drogfri i 2 år. 24 månader. 730 dagar. destruktiviteten existerar inte längre som medel, livet är ju värt så mycket mer. och när jag väl valde bort det destruktiva, valde att aldrig mer, då slutade ångesten att skrämma.
så svårt, så väldigt enkelt.
Åh, så fint skrivet. Det värmer verkligen i hjärtat att läsa hur starkt du återvänt från det dåliga. Kan inte allt om din historia, men den du blivit är i alla fall fantastisk.
Puss påräj.
