halv kopp, halv kopp!!
okej, pallade bara att dricka en halv liten kopp kaffe så det verkar som om kroppen bestämmer det här med detoxen åt mig. gillar inte det här med att kroppsliga besvär går före det intellektuella, vill kunna bestämma mig för hur jag vill ha det och så ska kroppen anpassa sig *grrr*
jag är jevla gnällig nuförtiden, mage och hals och blablabla. vet inte vad det är med mig idag, har drabbats av något slags melankoli och gråter lite då och då. tycker väl synd om mig själv och saknar social stimulans, är trött på att gå runt i mysbyxor och se skabbig ut (haha, har varit hemma i TVÅ DAGAR, inte 2 veckor även om det låter så).
OCH; uppföljning av försäkringskassans galenskap:
min handläggare ringde mig (blir galen på att hon pratar så föprsiktigt och verkar tro att jag ska bryta ihop hela tiden) och sa att det INTE GÅR ATT STOPPA UTBETALNINGEN förrän jag uppvisat arbetsförmåga i 3 månader. haha, om jag inte klarar tentan så går de väl in och tvångssjukskriver mig igen. blir så trött, detta kan ju låta som ett lyxproblem, andra får ju sina sjukskrivningar avslagna och får inga pengar. och det är delvis av den anledningen som detta gör mig så arg. den andra är att jag vill inte vara sjukskriven längre, jag vill inte få pengar från försäkringskassan för jag ser mig inte som sjuk längre. jag håller på att etablera min identitet som frisk och det är därför viktigt att jag har samma förutsättningar som andra som studerar. jag vill inte bli särbehandlad för det finns ingen anledning att särbehandla mig, jag är inte sjuk eller galen, samhället behöver inte ta hand om mig, jag kan för fan ta hand om mig själv!
terran sa att jag befinner mig i en marginalkonflikt och det ligger faktiskt något i det. så mycket har ändrats så fort, ibland börjar jag gråta på spårvagnen på väg till skolan för att jag är så glad att jag orkar gå, att jag mår så bra. det skulle vara väldigt svårt att förklara det för någon i skolan t ex. ibland när jag går från skolan går jag förbi stadsmissionen och ser en tjej som jag bodde på samma boende sitta och dricka öl på en bänk. då får jag låtsas att jag inte känner igen henne. vardagen är fylld av såna situationer där nya och gamla erfarenheter och världar krockar med varandra och det gör mig minst sagt förvirrad. men jag försöker tänka ett år framåt, att jag kommer att se tillbaka på den här tiden som förvirrande men att jag kommer att klara av det bra.
okej, nog med analyserande för idag, nu ska jag plugga.
jag är jevla gnällig nuförtiden, mage och hals och blablabla. vet inte vad det är med mig idag, har drabbats av något slags melankoli och gråter lite då och då. tycker väl synd om mig själv och saknar social stimulans, är trött på att gå runt i mysbyxor och se skabbig ut (haha, har varit hemma i TVÅ DAGAR, inte 2 veckor även om det låter så).
OCH; uppföljning av försäkringskassans galenskap:
min handläggare ringde mig (blir galen på att hon pratar så föprsiktigt och verkar tro att jag ska bryta ihop hela tiden) och sa att det INTE GÅR ATT STOPPA UTBETALNINGEN förrän jag uppvisat arbetsförmåga i 3 månader. haha, om jag inte klarar tentan så går de väl in och tvångssjukskriver mig igen. blir så trött, detta kan ju låta som ett lyxproblem, andra får ju sina sjukskrivningar avslagna och får inga pengar. och det är delvis av den anledningen som detta gör mig så arg. den andra är att jag vill inte vara sjukskriven längre, jag vill inte få pengar från försäkringskassan för jag ser mig inte som sjuk längre. jag håller på att etablera min identitet som frisk och det är därför viktigt att jag har samma förutsättningar som andra som studerar. jag vill inte bli särbehandlad för det finns ingen anledning att särbehandla mig, jag är inte sjuk eller galen, samhället behöver inte ta hand om mig, jag kan för fan ta hand om mig själv!
terran sa att jag befinner mig i en marginalkonflikt och det ligger faktiskt något i det. så mycket har ändrats så fort, ibland börjar jag gråta på spårvagnen på väg till skolan för att jag är så glad att jag orkar gå, att jag mår så bra. det skulle vara väldigt svårt att förklara det för någon i skolan t ex. ibland när jag går från skolan går jag förbi stadsmissionen och ser en tjej som jag bodde på samma boende sitta och dricka öl på en bänk. då får jag låtsas att jag inte känner igen henne. vardagen är fylld av såna situationer där nya och gamla erfarenheter och världar krockar med varandra och det gör mig minst sagt förvirrad. men jag försöker tänka ett år framåt, att jag kommer att se tillbaka på den här tiden som förvirrande men att jag kommer att klara av det bra.
okej, nog med analyserande för idag, nu ska jag plugga.
Kommentarer
Trackback
