gnällbloggen del 3
ja det här skulle ju kunna bli en fortsättning på tidigare gnäll då jag fick ligga på en bår i en ambulans ist för att sitta på seminariet igår som jag egentligen skulle gjort.
fick hostmedicin i onsdags på vårdcentralen och när jag tog den första kvällen kände jag mig visserligen allergisk, det dunkande i öronen, kliade osv men jag var hos min syster så jag trodde att det kanske var katten. i torsdags när finaste Angela var här så fick jag svårt att andas men tog astmamedicin och då blev det bättre. vaknade dock på fredagsmorgonen och var väldigt varm och röd i ansiktet, halsen, ryggen osv. plus att jag var fett svullen i ansiktet och på halsen. angela hade sovit över och följde med till apoteket där jag tänkte köpa lite allergimedicin för att sen gå till skolan. ist fick jag träffa en skum sjuksköterska som frågade om jag hade varit skådespelare när jag låg på britsen och vilade efter det sjutteelfte blodtrycket hon tog. fick betapred och tavegyl men det blev inte så mycket bättre och för att jag inte skulle sluta andas eller nåt på spårvagnen (dramaqueen!) så ringde de på ambulans. tur för mig att angela var med och fick åka med. sen kom vi till sahlgrenska och det var sjukt obehagligt att komma in på ambulansintaget, inte för att jag minns de tidigare gångerna så mycket men ändå. fick träffa en läkare fort och fick kortison intravenöst. blev bättre efter ett tag och jag och angela åt kål-och kikärtssallad som jag hade haft med sig som matlåda. fick åka hem efter ca 4 timmar och på det stora hela fungerade sjukvården mycket bra den här gången. fick med mig betraped och uppmaning att ta dessa och ringa ambulans om jag fick en liknande reaktion igen. det känns ju lite overkill men men.
OCH; läkaren sa att jag hade en rodnad i halsen och skrev därför en remiss tillbaka till vårdcentralen där läkaren där sa att jag var så fin så fin i halsen fast jag typ inte kunde svälja. jävla vårdcentral, jag ska leta upp en privatläkare som måste vara snäll mot mig i kapitalismens namn.
har kommit fram till att jag hatar sjukhus, mådde typ psykiskt illa när jag låg där med droppnål i armen och mindes hur jag legat på samma sätt efter ventrikellsköljning oräkneliga gånger. och att en del idioter till sjukvårdspersonal kommenterade mina ärriga armar och undrade "vad som hade hänt". och kan inte komma ifrån känslan att alla andra även om de inte frågade tittade och dömde mig. kanske inte dömde som om "usch" men som "stackars tjej" eller "galning". hatar hatar hatar att det syns på mig att jag varit sjuk, hatar att andra människor tror sig veta något om mig för att jag har skurit mig en gång i tiden. när jag skar mig och folk sa att jag förstörde mina armar så skrattade jag och sa att det skiter väl jag i. så här i efterhand ångrar jag det så jävla mycket. samtidigt ska jag inte anklaga mig själv heller men jag önskade att jag hade fått bättre hjälp och tagit till mig den hjälp jag fick tidigare. well well.
känns fint att vakna tidigt, nu ska jag göra kaffe och gröt och sen plugga tills jag ska hem till åsa i eftermiddag.
okej det var inte så kul att få en allergisk reaktion men vad fan, det ordnade sig ju och snart kanske jag kan träna igen :)
hej dårå.
