nederlag
åh! illamåendet som aldrig gick över (fin filmtitel) är med största sannolikhet magkatarr och jag började med medicin igår. kan inte komma ifrån att det känns som ett nederlag, att jag inte har skött om min kropp osv. fast jag fattar verkligen inte varför jag får magkatarr NU, jag tycker att jag tar hand om mig själv och min kropp på ett bra sätt. men men.
igår hände det en rolig sak när jag gick förbi vasaplatsen. en liten tant sa något till mig när jag gick förbi med musik i öronen och jag stannade och tog ut lurarna.
tant: "ska du över här?"
jag: eh, nej men jag kan följa dig..
antog liksom att det var det hon ville då jag sett något liknande i en film från 50-talet. hon tog iaf min arm och i värsta snigelfart tog vi oss över. sen tackade hon så jättemycket och sa åt mig att cykla försiktigt (jag hade sagt att jag var på väg för att hämta min cykel). gullig tant faktiskt.
det här med magen har inneburit att jag nästan inte kan dricka något kaffe. det suger, jag gillar ju verkligen kaffe men det kanske är bra att jag drar lite. ett tag iaf.
Stackars dig. Jag har aldrig haft magkatarr, men det låter för jävligt. Hur längre måste du ta medicin för att bli frisk?
Hoppas att du mår bättre snart...
Säg inte att du måste vara utan kaffe i en hel månad. Det skulle ju vara helvetet på jorden (*överdriver på äkta borderline-vis*)
