IknowIknowIknow

idag när jag tittade åt vänster på spinningen så såg jag att tjejen brevid mig också hade blekta ärr längs höger underarm. det gjorde mig lite lugn inombords. inte för att hon också hade haft ett självskadebeteende men för att det syntes att de var gamla ärr och för att hon såg så söt och vanlig ut och inte verkade skämmas. inte så att jag behöver omge mig med människor med blekta ärr på armarna men ibland är det skönt att se att man inte är ensam, att andra tjejer som verkar helt vanliga också har haft det jobbigt. att det inte behöver innebära ett liv på institution, att man kan gå vidare men att det lämnar några blekta märken av en svår tid.