IknowIknowIknow

var på det sista samtalet hos B idag. det kändes rätt bra, bra för att jag mår rätt bra just nu och även om terapin har gett mig mycket så är det dags att avsluta nu. men det känns lite sorgligt också, hon har ju varit med mig under många år nu och vi har delat mycket. eller jag har delat vill säga. men whatever.

idag har en mycket konstig och ovan känsla infunnit sig hos mig; jag har känt mig nöjd med mig själv! jag är helt okej faktiskt. jag har en massa bra sidor som kommer fram nu när jag inte är i missbruk och inte använder andra destruktiva sätt för att döva mig. jag har tom. tyckt att jag ser helt okej ut idag. himla konstigt men sorgligt att jag skulle behöva bli 26 år innan det kom. men nu har det kommit iaf! och jag är så jävla glad för det. fan vad hemskt att jag har gått runt och hatat mig själv, att jag inte har tyckt att jag varit värd ett skit, att jag har ägnat mig åt att bryta ner mig själv och min kropp. aldrig mer.
idag tänkte jag också på att jag har bott på ett gruppboende (för psykiskt funktionshindrade) för inte för länge sen. det känns så jävla avlägset. och att jag har tillbringat en massa tid på avdelningar inom slutenvården, det känns så konstigt, som i ett annat liv. på ett sätt är det ett annat liv också.
shit, det är så konstigt att må bra. men underbart, måste bara vänja mig :S